Jag förstår att ni undrar hur det går med kissemissen och jag kan lugnt säga att det går bra. Hon var jättejättetrött efter narkosen och sov nästan konstant i min famn från att jag hämtade henne vid 18 till 23. Vingelpellan skulle ändå upp och gå och tro fan det om man inte ätit ordentligt på 24 timmar. Men när hon väl vaknade gick det ganska snabbt att träna upp lillbenen igen. Dock har vi ju ett problem... visst kan man sätta på Selma en tratt så att hon inte kan tvätta såret, men Picky då? Vi kan ju inte ha två backandes katter här hemma... Så mamma (som är världsbäst) har sytt diverse kläder (?) som vi fäst ett trosskydd (!) på mot såret och de har funkat ganska bra. Dock har fröken bestämd rivit lite i dem med munnen (katter + kläder inte = sant) så vi åkte in till Birsta för att kolla efter hundkläder som är ordentligt sydda (det är bara SÅ mycket man kan göra med en strumpa...). Inne på Arken fanns det dock en kräm som healar såret, samtidigt som den smakar satan (kan intygas) och den är anti-slick. Så nu är Selma utan blöja, sprätter med bakbenen (???) så fort hon råkar slicka runt såret och allt är safe. Matte är slut som artist. Big time.