Vi anpassar oss

2016-04-18   15:22:25

Kategori: Min dag


Det är galet egentligen. När du tror att du inte kan bli mer trött så kickar nån form av superhormon in och bara boostar upp dig till körklar igen. Nu är jag väldigt pigg - och tacksam över att ha en liten tjej som bara vaknar 2-3 gånger per natt, men i början märkte jag av det här fenomenet och är så fascinerad över hur kvinnokroppen (ja, hennes pappa inte visat några som helst tecken på detta detta hormon, det är tydligt) fungerar.
 
När vi kom hem i onsdags var vi stissiga och stressade, plus lite rädda. Hur gör vi nu? Men nu börjar vi sakta men säkert komma in i lite rutiner och får inte panik så fort hon gnyr. Vårt lilla gos. Hon börjar se ut mindre och mindre som en fågelunge och mer som en bebis. Läskigt. Snart tar hon körkort.
 
 




Om att varva ner

2016-02-28   09:56:02

Kategori: Min dag


Sista bröllopet innan bf gick av stapeln igår och vilken avslutning jag fick! Strålande sol, vacker brudpar och ett sagoslott. Jag kommer att fota ett begränsat antal bröllop under sommaren också, men nu blir det ett långt uppehåll jämfört vad jag är van med. 
Vecka 35 är här med buller och bång och det börjar bli trångt där inne. Ingen foglossning, sammandragningar eller förvärkar, tack tack tack, men stel, otymplig och allmänt 95 år gammal i kroppen. Men om 6 veckor är du här, vår lilla tjej! Vi längtar så efter att få träffa dig! Och ligga på mage...






Dålig uppdatering

2016-02-10   21:49:19

Kategori: Min dag


Det känns som jag bor i soffan. Trots att jag har energi så finns inte riktigt viljan att prestera även när jag kommer hem från jobbet. Jag tillåter mig själv att inte göra något, så det blir en inre kamp mot samvetet. Kameran är full av magbilder, men de stannar där. Magen växer, jag krymper. Inga cravings. Ingen foglossning. Knappt nåt illamående alls om jag inte blir superhungrig. Vecka 33 på lördag. 58 dagar kvar. 58! Som jag ser fram emot att träffa den lilla som gör sig påmind titt som tätt. 💕




The fabulous life of...

2016-01-30   18:37:09

Kategori: Min dag


The pregnant lady! 

André och jag firar ett år som förlovade i morgon och ska spendera dagen på spa. Men det kräver också viss förberedelse. Viss omständig förberedelse. 


Välkomna till salong lyx!

Att raka benen när man varken nåt till marken, har utrymme att vända ut och in på sig själv, eller ser själva ytan, det är en mindre OS-gren. Nu, med en sluttid på 1.35.06 är uppgiften utförd med visst inslag av gapflabb från sambo, diverse katter och mig själv när jag såg spegelbilden i duschhandtaget. Typ: ( (  .  ) ) - den i mitten är magen. Jag är en mage på ben. Nyrakade ben. 




Om att vara gravid i hjärnan

2016-01-21   21:27:00

Kategori: Graviditet


Det är mycket som händer när man blir gravid. Allt du trodde var naturlag skakas om och du ställs inför ett otroligt mysterium - din kropp. Med över 27 år på den här planeten kan man ju tycka att självkännedomen bör vara tämligen utvecklad, därför blir man lite rädd när man inte känner igen sig själv.
 
Ja. Din mage växer. Det bor en älskvärd parasit i den.
 
Ja. Något kommer hända med dina tuttar också, du ska agera matmaskin i x antal månader om allt vill sig väl.
 
Ja. Du känner dig lika smidig som en valross insmord i vaselin med intentionen att smyga runt i en glasbutik.
 
Shit happens when you party naked. Men, det jag kan tycka är läskigt på riktigt är inte det som händer med kroppen, utan med knoppen. Du liksom byter personlighet.
 
I hela mitt liv har jag fått höra att jag är kvicktänkt, lillgammal, man har anförtrott sig till mig med saker som varit kluriga att hålla reda på. Varför? För att jag brukar ha koll på läget. Sen är jag även en sån där jobbig människa som aldrig behövt mycket sömn. Pigg på morgonen och pigg på kvällen. Sova kan man göra i graven. Sen blev jag gravid. Rejält.
 
 
< År 1 före befruktning. År 1 efter befruktning. > 
 
Det känns som att nån hällt sirap i min hjärna. Typ öppnat upp ett hemligt lock, i med en sån där Pettsson och Findus-tratt och sen tre liter sirap. Bam. Inte att föredra om du ska agera chef åt 15 personer, få scheman att stämma, kunder att vara nöjda, att ha koll på läget. Allt går så tröööööögt! Herregud, Naken-Janne hinner ju reinkarneras och återfödas som överklädd eskimå innan jag förstått vad som precis hänt. Vem är den här personen??! Inte eskimån alltså, jag. 
 
Idag är första dagen på flera månader jag känner mig pigg och alert. Jag gjorde tidigt i morse ett sockertest hos barnmorskan för att mäta hur mitt insulin tar hand om en mängd extrem söt vätska, vilket innebar att jag var tvungen att fasta i 10 timmar innan, sedan utföra testet i ett par timmar innan jag fick en OK-stämpel på rumpan och kunde ragla mig hem. Kanske var det ett vinnande koncept? Kanske är mitt fastnade anledningen att jag kan skriva ett långt inlägg idag utan att behöva tänka efter för varje ord, så jag inte skriver något helt åt käpprätt (vad är det för ord, förresten?). Är jag ensam om detta diffusa tillstånd? Gravidhjärna har man hört talas om, men KOM IGEN. Alla tips för att bli sig själv igen uppskattas. Och ja, det är 10-11 veckor kvar innan jag kanske blir "normal" igen och hon kläcks, men jag vill känna igen mig NUUUUU. Tålamodet har då inte ändrats i alla fall. Fortfarande noll.




Tröttare tröttast

2016-01-19   07:36:18

Kategori: Graviditet


Jag tror, och hoppas att jag är förkyld. Min spralliga energi har jag inte sett till på flera månader och snuva, migrän, rinniga ögon och halsont har ersatt spralligheten. Jag hoppas att detta hinner gå över innan april så man har lite energi till själva kläckningsproceduren, vore ju synd att somna ifrån själva grejen. 
Nu har vi gått in i vecka 29, så på lördag är det dags för det magiska 30. Det närmar sig med stormsteg. I början räknar man varje dag, nu har man lite halvkoll ibland och fotar magen förhoppningsvis bara nån dag för sent.

I väskan ligger ett intyg om föräldraskap från försäkringskassan som jag ska lämna till min arbetsgivare. Shit just got real. 


Just det! Sydde ett par minibrallor för nån vecka sen. Det var lite klurig men faktiskt ganska kul! 





Kvalitetstid

2016-01-09   11:34:33

Kategori: Graviditet


Varje morgon försöker jag hinna ligga still en liten stund innan jag kliver upp. Det är så mysigt när man har sin fästman halvsnarkandes bredvid sig, valfri kattrumpa lite obehagligt nära vid väster kindben och så sin dotter sprattlandes i magen. Hon brukar ju påminna mig på dagarna också om jag suttit för länge som en ostkrok på jobbet att hon minsann finns här och inte längre tolererar bristen av svängrum. Men just på mornarna när jag ligger utsträckt, då utövar hon aerobics vad det känns som och då får jag verkligen en stund med hela vår lilla familj. 






Vecka 27

2016-01-06   22:42:40

Kategori: Min dag


Vi har försökt att ta bilder varje vecka för att kunna se hur tjock jag blir med tiden. Jag själv märker inte så stor skillnad, förutom att det inte går så bra att stänga jackan längre och att trosorna rullar ihop sig och åker under magen. Inte så galet smickrande. Det är inte så mycket smickrande som händer med kroppen med en parasit i magen. Men det är en senare diskussion.
 
När jag, som alltid, försöker göra något gulligt tillsammans med min kille så blir det ofta inte riktigt som jag tänkt mig...
 
Så här är den nakna sanningen. Celluliter, bristningar och hängbröst. Livet som All inclusive-hotell.
 
 
 
Tack, älskling. Verkligen.
 
 

 
 


 




2015

2016-01-05   17:09:52

Kategori: Familj


Jag kan ännu (gimme a break, det fattar jag oftast i augusti när jag väl skrivit det x antal gånger på olika avtal) inte förstå att det är 2016 och januari. Jan-u-ari. Först nu kom det lite snö, typ som om nån andats lite hårt på en jätte med mjäll. Julkänslor? Nope. Vårkänslor? Nope. Känslor? Många.
 
Jag tänkte summera 2015 i lite bilder.
 
 
Den här lilla killen gjorde entré redan innan jul 2014 men vi lärde känna honom ordentligt i början av 2015 då han blev modigare och modigare. Fenix, aka, Bajs (han hade en fantastisk vana att extremfisa äggdeluxe när man gosade med honom från början, och en odör av en annan dimension lade sig över rummet, om man hade otur - lägenheten) kom till oss i december då vi gjorde det man inte ska göra - kolla på kattungar på djurhem. Han hittades tillsammans med sina syskon och sin mamma på Saab i Linköpings industriområde. Ingen vet vad de har varit med om, han var väldigt skygg från början, men är nu världens gosigaste, roligaste, piggaste och pojkigaste lilla katt. Han har dock kvar sin snuttefilt som används flitigt när det är gosdax. Den luktar inte heller hallon.
 
 
I januari fick vi även reda på att jag var gravid! Därav det diffusa inlägget och förhoppningen om att det skulle bli mer aktivitet på bloggen. I och med att det var första gången jag såg det där pluset på stickan (jag testade frenetiskt nästan varje dag i början, nåt med en konstig känsla jag hade) så var jag heller inte beredd på vad som komma skulle. Jag började blöda lite, blödde lite varje dag. Man googlar sönder sig själv. Jag var trött. Jag sov när jag kom hem från jobbet. Jag som knappt sover på nätterna. Jag var drenerad och slut, panikslagen och lycklig på samma gång. Jag hade just börjat på Manpower och allt var omtumlande. Sen kom det. Minuset. Hade blodet gjort sitt? Jag gick till en läkare som gjorde ett ultraljud, jag tror det var i vecka 7. Tomt. Ingen bebis i livmodern. Jag var besviken och lättad på samma gång. Något var ju fel, jag hade ju känt det på mig länge nu. Men, det är som en del av dig dör, när ditt lilla embryo dör. Så kom alla de där känslorna som sa att jag aldrig kommer kunna bli mamma. Min värsta skräck. Läkarens ovälvalda ord ekade i huvudet: Var glad att du ens kan bli gravid. Inte det smartaste att säga till en förväntansfull blivande mamma som just fått ett dödsbesked.
 
 
Det positiva (om man kan se något positivt i det hela) var att vi åkte på en hel del resor. Helt plötsligt kunde jag åta mig det jag fått tacka nej till som kom att betyda jättemycket, min barndomsväns underbara bröllop. Så i april fick jag uppleva ett av de häftigaste ställena nånsin - Reine i Lofoten, Norge. Mari fick sin Titus, Amerika mötte Norge och det var en helt otrolig upplevelse.
 
 
Reine. I båthuset längst till vänster bodde vi. Vill du äta världens godaste torsk - då åker du dit.
 
 
I maj drog vi till Alcudia där vi unnade oss en riktig lyxsemester. Hotellrum med takterass, jacuzzi, många fina promenader, mycket god mat och bara ren kvalitetstid. När du både jobbar 100% och driver företag får man inte många lediga stunder. Framförallt inte på sommaren. Så den här veckan var bara våran. Så jävla skönt. Sen var det dags att jobba hela sommaren. Helt underbart!!
 
 
 
 
 
 
Just det! Jag skaffade även min dagsljusstudio! Den ligger i mitt grannhus och har ett fantastiskt sekelskiftsspröjsat fönster som jag bara älskar!!
 
 
 
 
 
Sen valde även min lilla höna att säga Ja till sin Nils i vackra Båstad.
 
 
 
Jag gick på workshop hos härliga Erika Gerdemark och höll även i en egen (eller två, för fasen, en höll jag själv) med min vän Linda-Pauline.
 
 
 
 
Vi hann även fly till Dalarna en sväng till vårt paradis som saknar både el och rinnande vatten.
 
 
Så kom hösten och med den (och ett nytt jobb) även en överraskning. Vår dotter. Japp, jag var gravid igen. Och därmed också livrädd. Lördagen plussade jag, måndagen skulle jag börja mitt nya jobb som rekryterare. Ingen press. Den här graviditeten var helt annorlunda. Visst, jag mådde illa om stundom, men, inget blod. Alls. Ingen trötthet, nada. Att däremot lära sig ett helt nytt jobb (två gånger dessutom, jag arbetar nu som konsultchef på samma företag) samtidigt som man agerar hotell och restaurang till en liten parasit, det var utmanande. Nu är vi snart inne i vecka 28 (dvs, det är bara 12 veckor kvar!!) och jag växer så det knakar. Så hösten och vintern har vi försökt ta det så lugnt som möjligt. Och vi har aldrig mått bättre. :)
 
 
 
 
Så.. förhoppningsvis finns det mer att blogga om framöver. Jag ska försöka skärpa mig. 2016 är vårt år.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Ansiktslyft och en gnutta energi

2016-01-05   16:14:05

Kategori: Min dag


För en person med 3000 saker i görningen hela tiden så har jag idag tagit mig tid till att piffa till bloggen lite och min intention är att sakta men säkert börja väcka den till liv igen.
 
Mitt föregående inlägg var i februari 2015 ser jag och då hade jag samma vision som nu - att börja blogga igen. Men livet kommer emellan och det som var så roligt att blogga om försvann lika fort som det kom, men skam den som ger sig. Nu kör vi!
 
 




Lite drygt ett år senare

2015-02-05   22:10:00

Kategori: Min dag


Mycket kan hända på ett år. Mycket kommer hända 2015. Men mer action kommer det då vara här inne. I promise.
 
 
 




Till dem som inget har

2013-12-23   22:37:00

Kategori: Funderingar


Idag fick jag ett infall. Tämligen inspirerat av Judits "Jag antar att det går bra med företaget, med tanke på hur mycket du bloggar..." Så idag har jag inte bara uppdaterat header och annat rafs, idag har jag faktiskt nåt på hjärtat.
 
Dan före dopparedan. Jävla pissjul om ni frågar mig. Första julen i mitt nu 25åriga liv utan snö. Mitt pynt (jag som älskar allt som har med julen att göra) består av ett lysande hjärta i köksfönstret, julgardiner ovanför, två halvdöa numer inte så doftande hyacinter på bordet och en ljusslinga ovanför min dator. Inte ens en fakking gran.
 
Men, ibland så får man perspektiv. Levereras ofta i form av en käftsmäll. Verkligheten. Jag gjorde ett tappert försök att hitta en nyårsblåsa idag på stan. På gatan utanför en av galleriorna sitter en kvinna, ihopsjunken och säger "Snälla, hjälp mig, jag har fyra barn". Hade jag burit på en Ica-kasse, sushi, eller nåt annat ätbart, hade jag utan tvekan gett det till henne. Men det är så svårt att veta vilka som faktiskt behöver hjälp och vilka som är ligor.
 
Jag har alltid älskat julen. Men på ett sätt hatar jag den. Jag hatar att jag inte kan göra mer. Jag hatar att människor är ensamma under den högtid som är så familjecentrerad. Jag hatar att inte alla kan köpa julklappar till sina barn. Jag hatar att folk sitter hungriga, speciellt denna dag. Jag hatar att inte alla har tak ovanför huvudet och jag hatar att jag inte kan hjälpa alla.
 
Ägna en tanke till dem som inget har. Se ditt liv utifrån och var tacksam för det du faktiskt har. Snart är det nytt år och då öppnar sig helt nya möjligheter. Ta vara på varje chans till förändring. Oftast är det en chans till förbättring. Berätta för personerna i din omgivning vad de betyder för dig. Våga släppa in nya själar i ditt hjärta. Omfamna den kärlek som faktiskt finns i världen. Var ärlig mot dig själv och mot den du älskar.
 
Jag skulle vilja rädda hela världen. Jag vet att det är omöjligt, men alla kan vi börja i någon ände. Vad kan du göra?
 
God jul.




Ho-hooo?

2013-08-11   15:31:55

Kategori: Min dag


 
 
 
 
 
Jag har liksom knappt tid att sova, så det lämnar ännu mindre tid att blogga...!
 
Däremot så uppdaterar jag mitt instagramkonto flera gånger per dag (lat_tjej_88). Så klicka in på instagram.com/ouibecca om du vill veta vad som försiggår!
 




Bröllopsmål

2013-05-20   22:51:00

Kategori: Eila


Jag har tre drömbröllop jag skulle vilja föreviga.
 
  • Ett indiskt bröllop. Varför? Jag älskar färgerna! Jag älskar att man inte är beige och tråkig, man har en stor fest och har på sig det färggladaste man äger, man smyckar med henna, sätter på sig tingeltangel och det ser bara så fantastiskt ut.
  • Ett syrianskt bröllop. Varför? För att hela stora, tjocka släkten samlas till en enorm fest av blingbling, danser, fantastisk mat och dans. Gemenskap är något som verkligen lyser igenom i syrianvärlden.
  • Ett bröllop mellan två tjejer eller två killar. Varför? Jag vill vara med och kämpa. Kärleken har absolut inga som helst gränser. Det är bara kärlek. Den kan drabba oss alla, just deal with it. Fight for it.
 
 
http://25.media.tumblr.com/tumblr_ll0di1ytK41qz9qooo1_500.jpg
 
Världens vackraste par? Bildkälla




Du är aldrig ensam

2013-05-19   11:24:54

Kategori: Familj


Man kan tro att yrket som fotograf är väldigt ensamt, då du oftast bara har dig själv att förlita dig på för att utföra ett uppdrag. Men, den här underbara världen jag har slängts in är allt annat än ensam. Man har inga konkurrenter, man har kollegor. Underbara, härliga människor som brinner för fotografi, för relationer och individer. Ingen klandrar, klagar eller bryter ner, alla stöttar, alla uppmuntrar, alla vill att alla ska växa. För några dagar sedan hade jag, Matilda och Victoria en fotodejt i Vasaparken. En helt underbar stund, där vi bytte erfarenheter, tokskratt, käkade vindruvor och fotograferade ihjäl ett körsbärsträd. Vi kopplas samman av Facebook, får hjälp och råd i olika grupper, köper och säljer fotoprylar mellan varandra, ja, är. Så om du tror att du är ensam. Tänk om. Anslut dig, du är varmt välkommen!
 
 
Foto: Victoria (till vänster), genom 10 sek självutlösare, uppallad på en papperskorg. Bilden är lånad från Matildas hemsida. Se länk ovan.




Vad är det man egentligen betalar för?

2013-05-16   22:18:00

Kategori: Eila


 
 
Den första frågan man får som egen företagare är: Vad kostar det?
 
Det är klart att man vill veta hur mycket man måste betala för en tjänst, men det är också frågan om vad man värdesätter i sitt liv. Jag tänkte därför ta en stund att förklara vad man som kund egentligen betalar för hos en fotograf och att pris skiljer sig mycket om det är dyrt eller för mycket pengar.
 
Ta bröllopsfotografering som ett exempel. 
 
Du gifter dig (förhoppningsvis) bara en gång i ditt liv. Jag är själv gift, så jag kommer ihåg alla olika moment och känslor under dagen, men så har jag bara varit gift i 10 månader. Jag minns inte alla ögonblick, jag kunde bara ta in visst mycket då ens egna känslor tar så stor plats då allt är nervöst och överväldigande. Jag valde att boka bröllopsfotografering i 12 timmar för jag vill minnas. Jag vill minnas alla förberedelser med mina närmaste, när regnet äntligen drog bort på vägen till kyrkan, Rickards min (som jag inte kunde titta på egentligen om jag inte skulle börja aslipa) på vägen mot honom i altargången och hur mina gäster upplevde festen. Jag investerade i ögonblicksbevarande och det var värt varenda krona. Att fota endast vigsel är också roligt, men det är ju sen, på kvällen, när alla börjar slappna av, när gapflabben gör intrång och allting spårar ur på ett underbart sätt som också är en jättestor del av upplevelsen. 
 
Så, vad är det du betalar för när man bokar fotografering?
 
- Du betalar för min tid med dig, på den plats du vill att jag ska komma till. Det kan vara allt från en timma till ett halvt dygn.
- Du betalar för otaliga timmar i Photoshop. Inte för att jag manipulerar dig på bilderna, utan för att jag fotograferar i ett dataformat, så bilderna måste bildbehandlas för att bli rent utsagt fantastiska med ljus och kontrast. Säg att jag petar ca 15 minuter per bild i genomsnitt. På ett tolvtimmars bröllop tas ca 2000 bilder. Det är 166 bilder per timma. 2,7 bilder per minut. Av dessa 2000 väljer jag noga ut kanske 500 bilder som du sedan får. 500 bilder x 15 minuter per bild är 7500 minuter. Det är hundratjugofem timmar. 
- Du betalar för min kamera. Du betalar för mina objektiv. Du betalar för mina minneskort, mina refläxskärmar, min blixt, min fotolampa, mitt Photoshop, min dator, mina försäkringar, mina lagringsenheter. Allt som gör det möjligt att bevara något betydelsefullt för dig.
- Du betalar för den kvalitet jag levererar, baserat på timmar av träning, kurser och erfarenhet. Och min ständiga vilja att alltid överträffa dina förväntningar.
 
 
Vad är då skillnaden på om det är för dyrt eller om det är för mycket pengar.
 
Jo, om det är dyrt, då är det inte värt det du får jämfört med det du får hos mina konkurrenter (kollegor). Om det är för mycket pengar, att din budget med andra ord är begränsad, ja men då syr vi ihop något som passar din budget! Ge mig en siffra ska jag göra allt jag kan för att dina önskemål ska uppfyllas utifrån vad du kan spendera! Inga problem!
 
 
Istället för att fråga hur mycket det kostar ska man fundera på: Vad värdesätter du?
Ett minne, ett ögonblick - betydelsefullt eller spontant - bevarat för alltid, så man efter 10 år kan damma av sitt gamla album, minnas tillbaka och framkalla samma känslor. Bevara sitt liv när man mår som bäst. Eller om ditt självförtroende inte är på topp, låt mig hjälpa dig hitta dina vackraste vinklar så du kan må lika bra som du förtjänar och lära dig att älska dig själv. Du lever bara en gång. Ta väl hand om den.
 
En ganska träffande (dock lite för bitter för min smak) bild jag sprang på...
 
 
 
 
Jag vill bara tillägga och tacka alla mina underbara kunder som gör det möjligt för mig att få göra det jag älskar mest! Träffa er, skratta, gråta, få sån galen träningsvärk att man går som en 85 årig tant dagen efter, fånga kärlek, fånga känslor, bevara livet. Så tack! Tack, tack, tack!!!




Livet just nu...

2013-04-18   14:34:11

Kategori: Min dag


... Bilder från instagram! @ingridfridarebecca




Regn

2013-04-12   18:04:52

Kategori: Min dag


Sitter vid skrivbordet och hör hur regnet slåt mot fönstren. Om några minuter åker Rickard och jag upp till Arlanda. Kommer ni ihåg att jag gav min mor en resa i födelsedagspresent? Well, den tiden är kommen nu. I morgon 07:30 går flyget från Fjollträsk och förhoppningsvis slipper vi regn och rusk! En veckas välbehövlig semester på Alcudia, Mallorca para mi madre y yo. Å så jag längtar! Ha en fin vecka och hoppas våren kommer snaaaaart!!
 
 
En bild som min FinHöna tog på mig när jag tvingade henne att stå i vassen nån timma ;)
 
Klicka på den här länken om ni vill se bilder på vart vi ska ;)




Sköna söndag

2013-04-07   18:31:09

Kategori: Min dag


Efter en härlig natt med vännerna var det skönt att få en lugn söndag med fint sällskap. En fika med Anja och Hedda gjorde gott för själen. Nu ska vi strax åka på bio, jag och han jag delar bostad med. Hello, Ryan Gosling!

Inlägget är fan värt en matbild, då dagens champinjonsoppa lämnat så sjukt mycket disk efter sig. Men god var den!




Dags att varva ner

2013-04-04   23:53:56

Kategori: Min dag


...zömn, någon?
 
Bild på mig som Johanna, min fina Höna, tog på mig i måndags. Sov sött!