Det är mycket som händer när man blir gravid. Allt du trodde var naturlag skakas om och du ställs inför ett otroligt mysterium - din kropp. Med över 27 år på den här planeten kan man ju tycka att självkännedomen bör vara tämligen utvecklad, därför blir man lite rädd när man inte känner igen sig själv.

 

Ja. Din mage växer. Det bor en älskvärd parasit i den.

 

Ja. Något kommer hända med dina tuttar också, du ska agera matmaskin i x antal månader om allt vill sig väl.

 

Ja. Du känner dig lika smidig som en valross insmord i vaselin med intentionen att smyga runt i en glasbutik.

 

Shit happens when you party naked. Men, det jag kan tycka är läskigt på riktigt är inte det som händer med kroppen, utan med knoppen. Du liksom byter personlighet.

 

I hela mitt liv har jag fått höra att jag är kvicktänkt, lillgammal, man har anförtrott sig till mig med saker som varit kluriga att hålla reda på. Varför? För att jag brukar ha koll på läget. Sen är jag även en sån där jobbig människa som aldrig behövt mycket sömn. Pigg på morgonen och pigg på kvällen. Sova kan man göra i graven. Sen blev jag gravid. Rejält.

 

 

Det känns som att nån hällt sirap i min hjärna. Typ öppnat upp ett hemligt lock, i med en sån där Pettsson och Findus-tratt och sen tre liter sirap. Bam. Inte att föredra om du ska agera chef åt 15 personer, få scheman att stämma, kunder att vara nöjda, att ha koll på läget. Allt går så tröööööögt! Herregud, Naken-Janne hinner ju reinkarneras och återfödas som överklädd eskimå innan jag förstått vad som precis hänt. Vem är den här personen??! Inte eskimån alltså, jag. 

 

Idag är första dagen på flera månader jag känner mig pigg och alert. Jag gjorde tidigt i morse ett sockertest hos barnmorskan för att mäta hur mitt insulin tar hand om en mängd extrem söt vätska, vilket innebar att jag var tvungen att fasta i 10 timmar innan, sedan utföra testet i ett par timmar innan jag fick en OK-stämpel på rumpan och kunde ragla mig hem. Kanske var det ett vinnande koncept? Kanske är mitt fastnade anledningen att jag kan skriva ett långt inlägg idag utan att behöva tänka efter för varje ord, så jag inte skriver något helt åt käpprätt (vad är det för ord, förresten?). Är jag ensam om detta diffusa tillstånd? Gravidhjärna har man hört talas om, men KOM IGEN. Alla tips för att bli sig själv igen uppskattas. Och ja, det är 10-11 veckor kvar innan jag kanske blir "normal" igen och hon kläcks, men jag vill känna igen mig NUUUUU. Tålamodet har då inte ändrats i alla fall. Fortfarande noll.