Varje morgon försöker jag hinna ligga still en liten stund innan jag kliver upp. Det är så mysigt när man har sin fästman halvsnarkandes bredvid sig, valfri kattrumpa lite obehagligt nära vid väster kindben och så sin dotter sprattlandes i magen. Hon brukar ju påminna mig på dagarna också om jag suttit för länge som en ostkrok på jobbet att hon minsann finns här och inte längre tolererar bristen av svängrum. Men just på mornarna när jag ligger utsträckt, då utövar hon aerobics vad det känns som och då får jag verkligen en stund med hela vår lilla familj.