Kommer ni ihåg det här inlägget? Året var 2011 och jag hade precis blivit arbetslös. Två gånger i mitt liv har jag varit i gasen med att starta företag. Andra gången fullföljde jag drömmen (första gången fick jag jobb innan jag hann börja).

 

Att vara egen företagare (samtidigt som du jobbar heltid) är en helt fantastisk känsla. Visst, man har jävligt mycket att göra, men det är fantastiskt kul. Dock är vi ju så svenskifierade att det kan vara svårt i en värld av jantelag att sätta ett värde på sig själv.

 

Jag startade mitt älskade företag, Eila, i november förra året. Mitt mål var att jag skulle få ihop två bröllopsfotograferingar och ett designarbete under mitt första år som företagare. Ni som hängt med vet ju att jag hållit på med design och foto i mååånga år, men nu i november var det dags att ta klivet.

 

 

År ett.

 

Nu har har sex månader gått av mitt första år. Har jag nått mitt mål? Jag har/har haft:

 

- 5 bröllopsfotograferingar

- 2 designjobb (tyvärr älskade ni kan jag inte längre åta mig bloggdesigner. De tar för lång tid och blir olönsamt :( )

- 4 graviditetsfotograferingar

- 1 företagsfotografering

- 7 familjefotograferingar

- 4 parfotograferingar

- 2 längre porträttfotograferingar

- 200 (ca) kortare porträttfotograferingar

 

Så, nu nånstans börjar jag omvärdera mitt värde. Människor, som inte känner mig, som aldrig har träffat mig, söker sig till mig, till de tjänster som jag har att erbjuda. Det är fantastiskt stort för mig. Jag har aldrig sett på mig som överdrivet bra, bara att jag har väldigt roligt när jag får göra något jag älskar. Jag räknade ut att timlönen för mig vid ett 12-timmarsbröllop för 18.000kr (sett till att det tar 112 timmar totalt, med redigering) är 75 kr när alla skatter är dragna (du har tre skatter som egenföretagare: moms, skatt och egenavgift). 75. Men, jag får skapa, skratta, gråta, inspireras, få energi, fylla i skrattgropen (ja, singular, jag har bara 1), få nya vänner och utvecklas. De är de bästa 75 kronorna jag nånsin fått. Jag sätter inte ett värde på mig själv i pengar (även om jag borde höja priserna). Jag värderar mig som person och mig som professionell entreprenör.

 

Jag kommer från en familj av just entreprenörer också. Jag vet vad hårt arbete innebär. Min pappa är (var) tandläkare och det blev som ett familjeföretag när min mor började sköta om administrationen och ekonomin. Vadå helg, vadå ledighet? Na-a. Min äldsta storasyster, underbaraste Jejja, hon gick och köpte ett gammalt ruckel, renoverade skiten ur det och äger nu ett fantastiskt vackert Bed & Breakfast i Junsele. Min fantastiske storebror Martin gillar brummande saker och driver med framgång en rekonditioneringsfirma. Min yngsta storasyster Karro sa upp sig från sitt jobb, köpte en järnhandel och är idag världsbäst på att driva en tämligen mansdominerad verksamhet. Min lillasyster, Emelie, har inget företag (än?), men har istället investerat i sig själv, sliter stenhårt och mår idag bättre än hon nånsin gjort. Alla de är mina förebilder, mina älskade superstjärnor. Allt man måste är att våga. Våga satsa. Våga tro. Tror du inte, fake it 'til you make it. Då händer det.

 

 

 

 

Kommentera här # 2

MissJeni - mamma till Lucas ♥

men det är dags att du höjer priserna SötBecca! Annars kommer du snart märka att det du tycker är så himla roligt, inte är så roligt längre när man inte kan ta ut någon lön. Och du har ju kostnader i företaget också. Förutom alla skatter. Sen är det pension, semester ersättning, sjukdagar, försäkringar. Genom att sätta ett värde på sig själv så att man går runt och kan ta ut lön kommer du orka hålla på läääääänge med det du älskar allra mest. ♥

2013-05-21 11:00:47
URL: http://jeni.blogg.se/

Bouleau

Hej Rebecca. Vilken inspirationskälla du är! Jag blir så otroligt peppad och motiverad av att läsa om hur du vågar, satsar och gör det du tycker är det bästa som finns i livet. Jag gläds enormt åt att det går så bra för dig.

Jag håller verkligen med dig om att den magiska formeln för att lyckas är tro att DU KAN lyckas, våga ta sig an utmaningar och ta sig för saker utanför sin comfort zone - för det är då vi utvecklas. Pengar i sig är sekundärt, det kommer det också med tiden.

Tack för ett bra inlägg - och valet som bröllopsfotograf på mitt framtida (med betoning på fraaaaamtida ;) bröllop är ju givet!

Stor kram!

2013-05-24 12:03:38

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: