Rebeccas dagar

Vilket språk använder du?

2013-05-21 16:37:01

Kategori: Eila

Du köper en systemkamera. Nu jävlar. Men vem är du? Kommer du fram i dina bilder? Vilket bildspråk har du?

Allt handlar om utveckling. Om du lär dig glosor och regler kan du snart turistfranska. Men det tar tid att hitta sin stil, sin nisch.

Här är en bild jag tog på min lilla älskling, Diva 2009:

Där hade jag ju inte heller en fullformatskamera, men ändå ett bildtänk och älskade kontraster.

Här är en bild jag snabbredigerat idag. Den översta är originalbilden RAW spottar ur sig, den understa är min touch, mitt språk. Finaste Sara (min vän och kollega) har ingen aning om att jag fotar henne just då.:

Färgerna blir lite missvisande i bloggen (den är lite varmare egentligen), men ni ser ändå kanske en betydande skillnad. Jag har hittat hem i Photoshop. Jag har hittat mitt bildspråk. Därför känns det ännu roligare att folk verkar gilla mina bilder. Igår fick jag ännu en bröllopsfotografering. Livet är underbart!!

Kommentera här # 4

Bröllopsmål

2013-05-20 22:51:00

Kategori: Eila

Jag har tre drömbröllop jag skulle vilja föreviga.

Ett indiskt bröllop. Varför? Jag älskar färgerna! Jag älskar att man inte är beige och tråkig, man har en stor fest och har på sig det färggladaste man äger, man smyckar med henna, sätter på sig tingeltangel och det ser bara så fantastiskt ut.
Ett syrianskt bröllop. Varför? För att hela stora, tjocka släkten samlas till en enorm fest av blingbling, danser, fantastisk mat och dans. Gemenskap är något som verkligen lyser igenom i syrianvärlden.
Ett bröllop mellan två tjejer eller två killar. Varför? Jag vill vara med och kämpa. Kärleken har absolut inga som helst gränser. Det är bara kärlek. Den kan drabba oss alla, just deal with it. Fight for it.

http://25.media.tumblr.com/tumblr_ll0di1ytK41qz9qooo1_500.jpg

Världens vackraste par? Bildkälla

Kommentera här # 2

Att sätta ett värde på sig själv

2013-05-20 21:50:00

Kategori: Eila

Kommer ni ihåg det här inlägget? Året var 2011 och jag hade precis blivit arbetslös. Två gånger i mitt liv har jag varit i gasen med att starta företag. Andra gången fullföljde jag drömmen (första gången fick jag jobb innan jag hann börja).

Att vara egen företagare (samtidigt som du jobbar heltid) är en helt fantastisk känsla. Visst, man har jävligt mycket att göra, men det är fantastiskt kul. Dock är vi ju så svenskifierade att det kan vara svårt i en värld av jantelag att sätta ett värde på sig själv.

Jag startade mitt älskade företag, Eila, i november förra året. Mitt mål var att jag skulle få ihop två bröllopsfotograferingar och ett designarbete under mitt första år som företagare. Ni som hängt med vet ju att jag hållit på med design och foto i mååånga år, men nu i november var det dags att ta klivet.

År ett.

Nu har har sex månader gått av mitt första år. Har jag nått mitt mål? Jag har/har haft:

- 5 bröllopsfotograferingar

- 2 designjobb (tyvärr älskade ni kan jag inte längre åta mig bloggdesigner. De tar för lång tid och blir olönsamt :( )

- 4 graviditetsfotograferingar

- 1 företagsfotografering

- 7 familjefotograferingar

- 4 parfotograferingar

- 2 längre porträttfotograferingar

- 200 (ca) kortare porträttfotograferingar

Så, nu nånstans börjar jag omvärdera mitt värde. Människor, som inte känner mig, som aldrig har träffat mig, söker sig till mig, till de tjänster som jag har att erbjuda. Det är fantastiskt stort för mig. Jag har aldrig sett på mig som överdrivet bra, bara att jag har väldigt roligt när jag får göra något jag älskar. Jag räknade ut att timlönen för mig vid ett 12-timmarsbröllop för 18.000kr (sett till att det tar 112 timmar totalt, med redigering) är 75 kr när alla skatter är dragna (du har tre skatter som egenföretagare: moms, skatt och egenavgift). 75. Men, jag får skapa, skratta, gråta, inspireras, få energi, fylla i skrattgropen (ja, singular, jag har bara 1), få nya vänner och utvecklas. De är de bästa 75 kronorna jag nånsin fått. Jag sätter inte ett värde på mig själv i pengar (även om jag borde höja priserna). Jag värderar mig som person och mig som professionell entreprenör.

Jag kommer från en familj av just entreprenörer också. Jag vet vad hårt arbete innebär. Min pappa är (var) tandläkare och det blev som ett familjeföretag när min mor började sköta om administrationen och ekonomin. Vadå helg, vadå ledighet? Na-a. Min äldsta storasyster, underbaraste Jejja, hon gick och köpte ett gammalt ruckel, renoverade skiten ur det och äger nu ett fantastiskt vackert Bed & Breakfast i Junsele. Min fantastiske storebror Martin gillar brummande saker och driver med framgång en rekonditioneringsfirma. Min yngsta storasyster Karro sa upp sig från sitt jobb, köpte en järnhandel och är idag världsbäst på att driva en tämligen mansdominerad verksamhet. Min lillasyster, Emelie, har inget företag (än?), men har istället investerat i sig själv, sliter stenhårt och mår idag bättre än hon nånsin gjort. Alla de är mina förebilder, mina älskade superstjärnor. Allt man måste är att våga. Våga satsa. Våga tro. Tror du inte, fake it 'til you make it. Då händer det.

Kommentera här # 2

Du är aldrig ensam

2013-05-19 11:24:54

Kategori: Familj

Man kan tro att yrket som fotograf är väldigt ensamt, då du oftast bara har dig själv att förlita dig på för att utföra ett uppdrag. Men, den här underbara världen jag har slängts in är allt annat än ensam. Man har inga konkurrenter, man har kollegor. Underbara, härliga människor som brinner för fotografi, för relationer och individer. Ingen klandrar, klagar eller bryter ner, alla stöttar, alla uppmuntrar, alla vill att alla ska växa. För några dagar sedan hade jag, Matilda och Victoria en fotodejt i Vasaparken. En helt underbar stund, där vi bytte erfarenheter, tokskratt, käkade vindruvor och fotograferade ihjäl ett körsbärsträd. Vi kopplas samman av Facebook, får hjälp och råd i olika grupper, köper och säljer fotoprylar mellan varandra, ja, är. Så om du tror att du är ensam. Tänk om. Anslut dig, du är varmt välkommen!

Foto: Victoria (till vänster), genom 10 sek självutlösare, uppallad på en papperskorg. Bilden är lånad från Matildas hemsida. Se länk ovan.

Kommentera här # 3

Bildbehandling - Redigerad vs manipulerad

2013-05-19 02:51:00

Kategori: Eila

Jag nämnde i inlägget om vad man egentligen betalar en fotograf för att jag fotar i dataformat. Ni som följt bloggen länge vet vad jag pratar om redan. Jag fotar i RAW, ett dataformat som fångar så mycket mer än vad JPG gör. Jag kan i princip ta om bilden i datorn, alltså rädda den om den antingen är för överexponerad (ljus) eller underexponerad (mörk).

I avtalen med mina kunder säger jag att jag bildbehandlar mina bilder, ändrar ljus och kontrast med mera. Det stämmer, för det måste jag göra då RAW-formatet alltid blir lite grått.

Jag tänkte att jag skulle visa er hur jag ser på skillnaden mellan att redigera (bildbehandla) och att manipulera (ändra) bilder.

Bilden längst upp är manipulerad. Jag har lagt till något som inte fanns där för att skapa en viss känsla. Jennifer ville ha en magisk, vintage/country-känsla över bilderna och ville gärna att jag skulle lägga på lite filter. So I did. Här har jag inte bara ändrat ljus och kontrast, jag har lagt till en "sol", värmt upp bilden och lämnat den med en varmare ton än vad jag normalt sett skulle gjort.

Bilden längst ner med Lina och Maja är redigerad. Här skulle bilderna vara ljusa och vackra, så då har jag ändrat ljusstyrkan, men jag har varken lagt till eller tagit bort något.

Så, när en fotograf säger att han eller hon måste redigera bilderna för att de ska bli bra är det inget fel på hur du ser ut, inget fel på fotografens kunskaper, utan för att tekniken kräver bildbehandling och sedan är det upp till er huruvida någon bild ska vara manipulerad eller ej. Men det är alltså stor skillnad på dessa två.

Kommentera här # 0

Familjen i centrum

2013-05-18 01:04:41

Kategori: Hemma hos oss

Mina fredagar är för det mesta väldigt ensamma. Jag kan nog räkna på en hand de fredagar min stackars man inte jobbat kväll det här året och vi fått tid med varandra.

Men kvällen idag, på min namnsdag och allt, var allt annat än ensam. Den var så fylld med kärlek då Lina, Fredrik och Valter tog mig ut till Abborreberg och havet. Underbara familj, underbara miljö, underbara jobb!!

Kommentera här # 0

Vad är det man egentligen betalar för?

2013-05-16 22:18:00

Kategori: Eila

Den första frågan man får som egen företagare är: Vad kostar det?

Det är klart att man vill veta hur mycket man måste betala för en tjänst, men det är också frågan om vad man värdesätter i sitt liv. Jag tänkte därför ta en stund att förklara vad man som kund egentligen betalar för hos en fotograf och att pris skiljer sig mycket om det är dyrt eller för mycket pengar.

Ta bröllopsfotografering som ett exempel.

Du gifter dig (förhoppningsvis) bara en gång i ditt liv. Jag är själv gift, så jag kommer ihåg alla olika moment och känslor under dagen, men så har jag bara varit gift i 10 månader. Jag minns inte alla ögonblick, jag kunde bara ta in visst mycket då ens egna känslor tar så stor plats då allt är nervöst och överväldigande. Jag valde att boka bröllopsfotografering i 12 timmar för jag vill minnas. Jag vill minnas alla förberedelser med mina närmaste, när regnet äntligen drog bort på vägen till kyrkan, Rickards min (som jag inte kunde titta på egentligen om jag inte skulle börja aslipa) på vägen mot honom i altargången och hur mina gäster upplevde festen. Jag investerade i ögonblicksbevarande och det var värt varenda krona. Att fota endast vigsel är också roligt, men det är ju sen, på kvällen, när alla börjar slappna av, när gapflabben gör intrång och allting spårar ur på ett underbart sätt som också är en jättestor del av upplevelsen.

Så, vad är det du betalar för när man bokar fotografering?

- Du betalar för min tid med dig, på den plats du vill att jag ska komma till. Det kan vara allt från en timma till ett halvt dygn.

- Du betalar för otaliga timmar i Photoshop. Inte för att jag manipulerar dig på bilderna, utan för att jag fotograferar i ett dataformat, så bilderna måste bildbehandlas för att bli rent utsagt fantastiska med ljus och kontrast. Säg att jag petar ca 15 minuter per bild i genomsnitt. På ett tolvtimmars bröllop tas ca 2000 bilder. Det är 166 bilder per timma. 2,7 bilder per minut. Av dessa 2000 väljer jag noga ut kanske 500 bilder som du sedan får. 500 bilder x 15 minuter per bild är 7500 minuter. Det är hundratjugofem timmar.

- Du betalar för min kamera. Du betalar för mina objektiv. Du betalar för mina minneskort, mina refläxskärmar, min blixt, min fotolampa, mitt Photoshop, min dator, mina försäkringar, mina lagringsenheter. Allt som gör det möjligt att bevara något betydelsefullt för dig.

- Du betalar för den kvalitet jag levererar, baserat på timmar av träning, kurser och erfarenhet. Och min ständiga vilja att alltid överträffa dina förväntningar.

Vad är då skillnaden på om det är för dyrt eller om det är för mycket pengar.

Jo, om det är dyrt, då är det inte värt det du får jämfört med det du får hos mina konkurrenter (kollegor). Om det är för mycket pengar, att din budget med andra ord är begränsad, ja men då syr vi ihop något som passar din budget! Ge mig en siffra ska jag göra allt jag kan för att dina önskemål ska uppfyllas utifrån vad du kan spendera! Inga problem!

Istället för att fråga hur mycket det kostar ska man fundera på: Vad värdesätter du?

Ett minne, ett ögonblick - betydelsefullt eller spontant - bevarat för alltid, så man efter 10 år kan damma av sitt gamla album, minnas tillbaka och framkalla samma känslor. Bevara sitt liv när man mår som bäst. Eller om ditt självförtroende inte är på topp, låt mig hjälpa dig hitta dina vackraste vinklar så du kan må lika bra som du förtjänar och lära dig att älska dig själv. Du lever bara en gång. Ta väl hand om den.

En ganska träffande (dock lite för bitter för min smak) bild jag sprang på...

Jag vill bara tillägga och tacka alla mina underbara kunder som gör det möjligt för mig att få göra det jag älskar mest! Träffa er, skratta, gråta, få sån galen träningsvärk att man går som en 85 årig tant dagen efter, fånga kärlek, fånga känslor, bevara livet. Så tack! Tack, tack, tack!!!

Kommentera här # 3

Tjugohundratiotalets hygienbesvär

2013-05-14 00:15:54

Kategori: Hemma hos oss

Vårt liv är ett kaos just nu. Från vardagsrumssoffan där jag kust nu sitter ser jag trådbackar likt ett 100 meters häck-lopp, sporadiskt utspridda över golvet skäl dansutrymme och skyddet jag byggt upp av ett garderobshyllplan så katterna kan ha en lite privatare bajamajastund då kattlådan står bredvid altandörren gör inte ytan större för de två personer som faktiskt bor här.

Vårt badrum är mitt upp i en renovering. Hantverkarna har rivit ut precis allt och i 4-8 veckor har vi varken dusch eller tvättmaskin i huset. Det kommer bli fantastiskt fint dock. Vitt, rektangulärt kakel och ljusgrå klinkers, allt nytt. Det första jag ska göra är att ta ett lååååångt bad och få känna mig fräsch igen!

Här är några före-bilder på badrummet: