Jag är ledsen om jag inte uppdaterat på några dagar! Allt gick bra. Var klart på 5 minuter. Hade glömt vad fort det går när man varken opererar eller knipsar av vävnad för att skicka till analys. Fick en kvinna dessutom! Jätteskönt. Nu återstår bara väntan på resultatet. Max åtta veckor.

 

Jag har inte bloggat för att jag är sjuk. Hade bokat tågbiljetter till Göteborg till Katja idag. I morse hade jag ingen röst och kände mig helt överkörd. Sen dess har jag brytit ihop x antal gånger idag när allt känns värdelöst. Blommor har trillat i golvet, gråt. Katter har kräkts på mattor, gråt. Känt mig ensam och värdelös, gråt. Spontana reaktionen till allt, gråt. Hund i film räddar livet på pojke i brinnande hus, gråt. Köper sushi för en person, gråt. Så... hittills har helgen varit en enda stor besvikelse. Gråt. Hatar att inte må bra. Hatar att vara ensam när planen är något annat. Jag har målbrottsröst och vackra lockar i håret, som ingen får se eller höra. Rickard har en välförtjänad egendag med fotbollsderby i Åtvid och kusinträff i Linköping i kväll. Jag har inte ens tänt lysena i huset ännu. Jag sitter i soffan och glor.

Så. Nu har jag haft nog med självömkantid. Vill inte att bloggen ska vara laddad med negativ energi, men den ska även spegla mina dagar och de är inte alltid tipptopp. That's life.

Nyss kom en snygg kille förbi. Han fick iaf se mina lockar. Han gav mig mat, jag blir glad. Min lilla granne har varit förbi med en mindre häxbrygd gjord på ingefära som jag spetsat mitt te med. Det kanske blir bättre snart. Smile and wave. I morgon är en bättre dag.