När jag var liten var min högsta dröm att få glasögon, tandställning och kryckor. Jag fick en av dem. Jag döpte alla mina dockor till Ewa Johansson, då Ewa var min favoritdagisfröken, och Johansson för att jag förmodligen var liten och självgod. Jag brukade dansa bredvid tv:n och blev snortokig när min mamma tittade på programmet och inte på mig. Trasdockorna var mitt favoritprogram, och Björnes magasin, såklart! Jag tyckte att det var lite halvkul att tappa tänder, så en gång lät jag en framtand hänga i sina sköra trådar så länge att tanden dog och blev svart. Jag vibrerade tanden mot alla jag inte gillade (min mamma måste varit sååå stolt...). Jag förstod inte varför min granne hade en röd tofs uppe på huvudet och en korp i en jättestor bur ute på gården. Senare flyttade Roger och hans hem blev byns pizzeria. Jag hade min gigantiska bakdel även när jag var liten, och den var tanterna i byns favorit. Det var tydligen okej att klämma på den och till och med att bita i den. Tur att jag inte förstod bättre då, annars hade de nog åkt på en snyting. Jag gillade även att stå på min mammas kusins restaurang och lysa med laserpenna in på OK-mackens väggar, på andra sidan gatan. Folk blev vansinniga. Fast, i överlag var jag ett snällt barn, som tyckte armbågen var så fin på himmelen när det hade regnat...