Det känns som jag bor i soffan. Trots att jag har energi så finns inte riktigt viljan att prestera även när jag kommer hem från jobbet. Jag tillåter mig själv att inte göra något, så det blir en inre kamp mot samvetet. Kameran är full av magbilder, men de stannar där. Magen växer, jag krymper. Inga cravings. Ingen foglossning. Knappt nåt illamående alls om jag inte blir superhungrig. Vecka 33 på lördag. 58 dagar kvar. 58! Som jag ser fram emot att träffa den lilla som gör sig påmind titt som tätt. 💕