Hej världen. Idag är jag så otroligt slut. Det har varit mycket på jobbet och efter och nu när jag satt mig ner märker jag att det är inte mycket människa kvar i mig.


Efter en som sagt intensiv dag på jobbet var det underbart att träffa min fina Ida. Vi åt kanske världens godaste ren på Oscar och bara myste, båda lika utpumpade. Underbart.

När jag gick genom stadens gator på väg till bilen kunde jag inte låta bli att försvinna djupt in i mina tankar. Den här staden har varit min i snart 12 år. "Stan" bytte betydelse när Sollefteå blev Sundsvall och man känner till varenda gathörn, kan melodierna klockorna spelar vid jämna timmar och alla dofter från de nu ljusbeklädda stenhusen.
Luften var sådär perfekt lagom. Några granar nedstoppade i hinkar vid den avstängda fontänen vittnade om en bortglömd högtid, men ljusslingorna i träden och mellan husen längst Storgatan påminde om den varma julen. Varm av kärlek.

Min stad. Mina affärer. Mina favoriter. Mina favoritställen. Mina minnen. Nästa vecka ska jag på äventyr i en helt annan stad. En läskig stad, då den för mig är främmande. Men, den kanske kan bli min stad också. Kanske man kan ha många?



Sundsvall i mitt hjärta...