Okej, nu kommer jag att berätta något för er som jag förmodligen kommer att ångra. Men jag är ju inte den som är den, så det är klart att jag bjussar på mig själv så ni får er ett gott skratt. Men mobba mig inte efteråt!!

När jag var som sjukast, hade jag väldigt svårt att behålla maten (inkl vatten... nyponsoppa... you name it - det kom ut igen. Fel väg.) och mådde ju inte så där superprima. Samtidigt som jag toppade kräkningarna med en nypa feber och ca 300 hg snor så kändes livet ju ganska meningslöst. Känner ni igen den där känslan när man är riktigt sjuk, när det känns som om snoret fräter och svider i näsan? Så hade jag. Täbbth som fan. Så jag snöt. Och snöt. Och snöt igen. Till slut så tog jag i allt jag hade. "Flooomp!" Va fan var det?? Jävlar, tänkte jag, nu lossnade det ordentligt! Så jag ska begrunda min jävulssnorkråka i näsduken, tittar ner, och ser... nånting heelt annat. Pasta?!?! Jup. Rebecca Johansson hade snutit ut en makaronjävel. En hel. Och nu snackar vi inte snabbmakaron, utan en sån här pastagrej, som en ihålig, korkskruvssnurrad makron. Helt plötsligt försvann den frätande känslan i näsan och jag kunde äntligen andas obesvärat (luften behövde ju inte längre åka runt i makaronens alla snurrar...)... S'att... japp. Jag har snutit ut pasta. Så jävla stolt jag är. Not.

Aldrig mer.